Karin Margareta Jonsdotter
född 1843-06-04, död 1915-01-22
Karin Margareta Jonsdotter
f. 1843-06-04
Jomark
Bygdeå sn
d. 1915-01-22
Kullholm
Bygdeå sn

Kullholm
Bygdeå sn
Biografi ] [ Barn ]
Jon
Jonsson

f. 1811-03-22
Jomark, Bygdeå sn
d. 1884-04-20
Jomark, Bygdeå sn
Torpare
Jomark
Jon
Andersson

f. 1776-05-04 Robertsfors, Bygdeå sn
d. 1828-11-09 Stråbäcken, Bygdeå sn
Arbetare, nybyggare
Anders Arvidsson
f. 1735-11-23 Rikleå, Bygdeå sn
Catharina Zackrisdotter
f. 1750-05-12 Kålaboda, Nysätra sn
Greta Cajsa
Pehrsdotter

f. 1786-05-10 Robertsfors, Bygdeå sn
d. 1855-08-17 Stråbäcken, Bygdeå sn
Nybyggarhustru
Per Håkansson
f. 1748-11-09 Näs, Bygdeå sn
Sara Persdotter
f. 1759-01-16 Jomark, Bygdeå sn
Sara Margareta
Zackrisdotter

f. 1823-07-17
Jomark, Bygdeå sn
d. 1864-10-18
Jomark, Bygdeå sn
Torparhustru
Jomark
Zackris
Pehrsson

f. 1792-01-10 Jomark, Bygdeå sn
d. 1873-08-11 Jomark, Bygdeå sn
Bonde
Per Håkansson
f. 1748-11-09 Näs, Bygdeå sn
Sara Persdotter
f. 1759-01-16 Jomark, Bygdeå sn
Kristina
Ersdotter

f. 1792-09-08 Brände, Nysätra sn
d. 1853-10-09 Jomark, Bygdeå sn
Bondmora
Erik Persson
f. 1738-01-17 Brände, Nysätra sn
Magdalena Jonsdotter
f. 1751-01-11 Brände, Nysätra sn
Startsida ] [ Register över namn ] [ Register över födelseorter ] [ Register över födelsedatum ]

Karin Margareta Jonsdotter, född 1843-06-04 i Jomark, Bygdeå sn, död 1915-01-22 i Kullholm, Bygdeå sn. Bosatt i Kullholm, Bygdeå sn.

Dop 5/6 Vittnen; Nybyggaren Anders Gustaf Jonsson och dess hustru
i Stråbäcken. Drängen Olof Jonsson ibidem och pigan Johanna
Jonsdotter i Robertsfors .Flyttar som 20-åring till Ahlqvitten som piga hos bonden Jacob Andersson. Tar ny plats i Djäkneboda hos
bonden Jonas Högberg åren 1864 till 68. 1868 till gästgivare
Olofsson i Djäkneboda för att sedan emellan 1869 till 72 vara
antecknad som lösdriverska i kyrkoboken. 1872 ingår hon äktenskap
med Olof Eriksson.
Ur släktkrönika av Vidar o Hjalmar Sellberg Holmsund:
Om vår farmor, a ÅbroKarin.
Karin Margareta Jonsdotter föddes den 6 juli(?) 1843. Hennes
bakgrund är okänd. Gissningsvis var hon som ung piga. Omkring 1871 gifte hon sig med Olof Eriksson Kullholm, Bygdeå. Om honom vet vi
mera. Han var av bondesläkt. I åtminstonde fyra generationer,
sedan början av 1700-talet, kanske längre tillbaka, ägde familjen
hemmanet Bobacken i Bygdeå socken. Karin Jonsdotter var närmare 30 år då hon gifte sig med den sju år yngre Olof. De skulle ha varit
ett av de vackraste brudparen i Bygdeå kyrka. Olof var knappt
myndig vid giftermålet, och det är kanske inte för djärv tanke att Karin var gravid. Olof försörjde sig som skogsarbetare och
skomakare, familjen levde under små förhållanden. Familjelyckan
blev kortvarig. Sonen Oskar föddes 1872 och sonen Carl Olof 74.
Sommaren 1875 insjuknade den 25-årige Olof Eriksson, förmodligen i blindtarmsinflammation och forslades med häst och vagn till gamla
lasarettet på Brogården i Umeå, där han hastigt avled. Änkan fick
ett kort meddelande om att hennes make dött och begravts på
fattigkyrkogården ingen vet var. Efter ca 3 års äktenskap lämnades sålunda Karin ensam med två små barn, det yngsta knappt åtta
månader gammalt. För Karin och hennes små pojkar blev svälten nu
daglig gäst. Hon bodde med sina små först i en undantagsstuga i
närheten av Nyvik sedan i Lillåbron och försörjde sig på att baka, sy och sticka åt traktens folk. För en hel dags arbete med att sy
vadmalsbyxor eller sticka en hellång strumpa erhöll hon 25 öre i
betalning. Det räckte knappt till strömming och potatis, den
dagliga kosten. Karin bodde i en undantagsstuga som tillhörde
hennes svåger Erik. Där höll karlar till och söp, ibland bjöd de
även Karin. När svågern var full, bröt han sig in hos Karin och
tilltvang sig sexuellt umgänge. Att anmäla svågern var otänkbart
och utsiktslöst. resultatet blev "oäkta" barnen, Johan med svågern och Margareta med Anders Gustav Nylen i Nyvik ( Olof Nylens son),
som brutalt lämnade henne och gifte sig med en annan kvinna.
Karin blev med tiden lite underlig, sannorligt schizofren. Kanske
var det resultatet av de pressande förhållanden under vilka Karin
levde. Till fattigdomen kom den sociala pressen, det moraliska
fördömmandet från den närmaste omgivningen. Karin tålde inte att
klockor gick utan måste stänga av dem, då hon trodde det bodde
andar i dem. Då de båda äldsta sönerna arbetade i Holmsunds
brädgård fick hon för sig att de slagits illa, hon gick då de 5.5
mil långa vägen och nötte ut ett par kängor. Sonen Olof köpte
henne ett par nya och så gick hon tillbaka hem.
Sönerna skämdes för sin mor och hjälpte henne föga. Barnen lämnade hemmet så snart som möjligt för att försörja sig på egen hand,
pojkarna som vallpojkar och dottern som piga. Vintertid bodde de
dock hemma under sin 4-åriga skoltid med 4 månader / år. Från
konfirmationen blev dock avflyttningen definitiv. Karin bodde kvar i sin undantagsstuga tills hon dog 1915. På äldre dagar när Karin
slutat arbeta hos bönderna, brukade hon nästan dagligen besöka sin son Johans hem, men fick där vanligtvis ingen mat utan måste
traska de 2,5 km tillbaka igen. Barnen kostade på henne en vacker
blomsterkrans som ett sentänkt tack. Hon hade visserligen hjälp av fattigvården de sista åren med 10 kr i månaden. Det ordnades så
att Johan kvitterade ut pengarna och gav dem till modern så att
hon trodde pengarna kom från barnen annars skulle hon inte ha
tagit emot dem. Barnbarnen mindes henne som liten och späd.
Karin död i lunginflammation begraven den 14/2.


Gift med
Erik Eriksson, född 1846-04-24 i Kullholm, Bygdeå sn, död 1899-04-10 i Djäkneboda, Bygdeå sn. Torpare i Djäkneboda, Bygdeå sn. Bygdeå A I:16a 1885-94, fol 95.

Barn:
Erik Johan Olofsson, född 1879-06-22, död 1951-05-10
Margareta Sophia Eriksdotter, född 1882-05-15


Forskare:
© 
Denna sida är skapad med datorprogrammet Holger8 2017-04-01